firesteel

Måste skriva av mig lite innan jag blir tokig

Jag har mått så himla bra de senaste veckorna.
Kommit på rätsida med mitt liv.
Allt har varit så bra.
Alla små motgångar har jag mer eller mindre skrattat bort.
Men nu är måttet rågat.

I´m a freak.
Till en viss del tycker jag allt är komiskt men kan inte rå för rårarna som rinner ner för min a kinder.

Var en polare som sa till mig
"Jenny, jag vet att du kommit en lång bit på vägen med allt det här med din mammas bortgång,
Men du har ingen pappa heller,
Har du funderat hur det ska bli när du gifter dig och så....?"

Svaret är SJÄLVKLART har jag det men låter bli att tänka på det.
Jag har inga föräldrar, och vill inte tänka på hur det ska bli när jag verkligen vill ha dem i mitt liv.
Ex vid studenten ville jag mer än någonting annat att ha mamma där som tog emot mig när jag sprang ut från skolan.
Men det var hon inte. Och det var asjobbigt. MEN jag hantera det DÅ.
Jag kan inte fundera på hur allt kommer vara utan mamma.
Jag kommer gå under då.
Man måste ta allt pö om pö.
Studenten är en av de bästa dagarna i mitt liv, vilket jag hoppas att mitt bröllop med kommer bli.
Med eller utan mamma. (nu har jag inget val)
Hela livet kretsar inte kring föräldrarna.
Jag har lärt mig vara självständig och tycker att jag blivit en schysst individ.
Som jag säger till mina polare.
"Skulle jag få chansen att träffa mig själv. Shit va ballt"
Jag tycker att jag är asball.
Allt med min humor, personlighet. Ja ALLT faktiskt.
Sen är det klart att det finns sidor hos mig som inte är fullt så bra.
Men jag är inte mer än människa jag heller.

Det går inte en enda dag utan att jag tänker på Mamma.
Åh vad jag önskar att hon kunde vara här med mig.
Se vilken människa jag har blivit och säga att hon var stolt över mig.
Jag VET att hon är det. Men ibland skulle man bara vilja höra orden.
Få det bekräftat.

Är det någonting jag har lärt mig så är det att inte ta någonting för givet.
För nästa dag kan allt vara borta.

Blä ..... tårarna bara rinner...
Jag har inte gråtit på flera månader tror jag ..
Allt har varit så bra.
Och ni som bara tror att jag tycker synd om mig själv. så är det INTE.
Om ni nu anser det så sluta läs min blogg eller nåt.

Mina vänner!!
Ni betyder så mycket för mig.
Och jag är glad att jag har många av er!
Ni stöttar mig i ALLT.
Älskar er alla så mycket <3<3<3<3<3<3<3

Mamma!
Du ger mig mer styrka än du anar!
Jag älskar dig, och min kärlek till dig kommer aldrig försvinna.
Jag vet att du är stolt över mig och älskar mig.
Även om du inte kan vara här med mig och prata med mig och hålla om mig.
Saknar allt så otroligt mycket.
Känns bara som  att jag behöver updatera mitt liv för någon som älskar mig.
Och jag KAN INTE göra det.
Skulle verkligen behöva en "mamma" nu.
Trots att jag är 20 och försöker övertala mig själv om att jag klarar mig själv.
Men faktum är att det gör jag inte.
Vart du än är Mamma,
I vilken form du än befinner dig i.
Så ska du veta att jag saknar dig och behöver dig!
Tack för att jag hade lyckan att ha Dig som min Mamma och bli uppfostrad av dig!
Älskar dig Mamma!!

Uppmaning till folk som läser bloggen.
Ge en klapp på axeln till era föräldrar.
Även om ni inte har världens bästa relation.
Ett sms om hur mycket hon betyder betyder mycket!
Visa uppskattning!

Hu!!!
Nu känns allt lite bättre.
Så skönt att det finns blogg =) Haha..
Annars skulle man väl göra på det hederliga sättet med papper och penna ;)

Ha det bäst folket..

GUD
Jag behöver dig hjälp.
Ge mig Din vägledning!!!