firesteel

Idag har varit en bra dag MEN känner att jag måste skriva av mig lite.

Igår var jag som sagt på Lindgården och härjade runt. Vi fick mycket god mat och allt var nice =) Sen så kom en person som hade val att dissa mig totalt. Jag förstod inte riktigt varför. Kunde juh ha med att jag sa åt henne på skarpen dagen innan att sluta lägga mig ikläm. Men men. Efter ett pars timmas helt onödigt dissande så tog jag tag i saken. "Man ska förlåta och välsigna" Jag sa åt henne att vi ska prata och det gjorde vi. Jag fick en sån där riktigt hatad attityd tillbaka. Bara stå och rycka på axlarna och säga "whatever"... INTE OKEJ!!! DÅ blir Jenny ännu mer förbannad och nästan dampar loss totalt.
1. För hennes onödiga dissning under dagen.
2. För hennes jävligt onödiga kommentar dagen innan.
3. För hennes JÄKLA attityd när jag pratade med henne.
Jag blir så trött. Så efter en timme HOPPADES jag på att hon skulle fått in lite i skallen. Hon bad om ursäkt och ville att jag skulle halvt sluta leva mitt liv. Med mitt sociala kontaktnät osv. MEN efter mycket prat från min sida så trodde jag att hon förstod att bara för att hon inte mår så bra så kan inte jag lägga mitt liv på hyllan. Är det någonting jag har gjort så är det att ha ställt upp och försökt stötta så gott jag kan. Så vi pratade lite till och hon bad om ursäkt och sa att hon skulle släppa allt och så. MEN jag han inte mer än komma hem och hon fortsatte med påhopp efter påhopp. Jag bad snällt henne att sluta men hon lyssnade inte.
Bara någon minut senare  så kom andra parten och va på mig. Det är juh fel av mig att ha massa vänner och allt var det nu är!!! Jag känner otroligt många och ni ber mig att sluta prata med folk och så för att ni själva ska kunna må bra...

Mina vänner är mina vänner. För att ni bråkar med varandra tycker jag är otroligt tråkigt. MEN ni kan inte lägga mig i mitten och försöka se till så att jag mår dåligare än er för att ni ska känna er mer värdefulla. Det är juh bara idioti. Nu är det inte bara tjejen som jag prata om tidigare. EN mycket nära vän till mig, en herre, var även han igår. Allt sluta med att jag fick stänga av min mobil för att kunna slappna av.

Mitt liv är långt ifrån det bästa mankan önska sig. Nu under höstdepression och allt så blir det att man tänker otroligt mycket på mamma. Vill ha henne här, hos mig. Men är det någon som stöttar och ser till att man står på benen?? Nejje alla är så självupptagna. Ensam är stark har varit mitt motto länge!! Och jag orkar snart inte ställa upp för alla andra heller. Och det är synd då många står upp tack vare mig.

Jag vill verkligen att ni alla ska må bra. Jag älskar er alla så otroligt mcyket. Men ni måste börja visa tacksamhet och inte bara ge mig ett "fuck you finger" och sedan fortsätta stötta er på mig. Det kommer jag inte orka.. Tyvärr.....

Så nu hoppas jag att folket som känner sig träffade tar åt sig!!!!