firesteel

Tiden springer iväg.

Det är fem år sedan den dagen min Mamma försvann ur mitt liv. Hur klarar man sig egentligen igenom en sådan förlust?
Det är en fråga som ingen riktigt kan svara på. Det är olika. När jag tänker tillbaka på hur jag har klarat mig kan jag se några bärande stolpar och hur jag har reagerat på olika saker. .

-  Folk pratar om sina mammor. Vad gör man??
Jag grävde ner mig i skolan. Jag visste att mamma inte ville att jag skulle ta till alkohol och droger så skolan blev min fokus på. Att höra hur andra pratade om sina mammor fick mig att ta upp Matematikboken. Jag ångrar mig inte idag när jag ser på mina betyg ... Men hade jag egentligen ett liv?? Mitt enda fokus egentligen var "Gör  mamma stolt" och det tror jag att jag har lyckats med. När jag tänker på hur många det är som tar till alkoholen när de är deppiga och ser hur jag klarade mig.
Det är svårt att uppmana andra till att inte ta till alkoholen .. Jag vet att det är lätt att ta till saker som alkohol. Men försöka hålla kvar vid vad vas som skulle göra mamma stolt var oerhört viktigt för mig ...

- Ska folk sluta prata om sina mammor?
Självklart INTE. Det är känsligt i början och man kanske itne ska prata om sin mamma varje dag varje minut. Man blir som sagt påmind. Men Folket måste få fortsätta vara människor dem med. Så prata på och behandla inte personen annorlunda. Då känner man sig mer åtsidosatt och drar sig undan. Var "normala" men mer diskreta i början är mitt tips!

- Alla frågor. Mm ex. hur man mår.. Hur ska man reagera?
Att få frågan "Hur mår du" alldeles efter att ens förälder har gått bort är inte lätt att svara på. Man vill säga att allt är bra .. precis som man alltid brukar svara när någon frågar .. Men sanningen är juh den att hela ens värld har rasat samman. Jag orkade inte säga till folk hur dåligt jag mådde. Jag visste själv inte vart jag skulle ta vägen. Vem var jag? Vart var egentligen Mamma? Vad har hänt med henne? Hur ska jag kunna leva ett normalt liv utan en mamma som förebild? Hur ska jag ..... Hur kan jag .... Vad händer om ... Vad hade hänt om ..... Alla frågor som alla ställer som man själv tänker på 24 timmar om dygnet och inte får något svar på ... Allt detta gjorde att jag INTE VILLE PRATA OM HUR JAG MÅR .. Så när folk frågade mig hur jag mådde pratade jag på som bara den. Min sociala sida växte fram .. Idag pratar jag med allt och alla. Men allt började som en försvarsmekanism..

- Ska folk inte fråga hur man mår?
Med att folk frågar visar man att man bryr sig och vill veta hur folk mår. Men vissa frågar av ren rutinfråga .. Undvik frågor som: Hur var din mamma? Hur kommer du klara dig? Hur ska du gå vidare? (allt har jag fått höra) Man är inte redo att prata om det än. Vänta tills personen börjar öppna sig för dig.  Om man verkligen bryr sig: Lägg en hand på axeln (vid närmare relation är en kram mycket bra) och säg "Jag finns här". De orden var de ord jag ALDRIG tröttnade på att höra. Vissa började jag gråta inför och andra inte. Kändes skönt att veta att man hade många omkring sig. Kroppskontakt är mycket viktigt!!! Så mycket viktigare än ord till en början.