Mamma
Måste skriva ett par rader om min Mamma.
Inte ens åskväder kan få mig att inte tänka på henne. några dagar innan hon dog sa hon att hon ville ha ett riktigt jäkla åskväder så att fönstrena skallrade... Två dagar efter att hon hade gått bort... Åskade det.. så att fönstrena skallrade...
Idag åskar det. Jag ser mest blixtrar som lyser upp himlen och hör inga direkta muller. Men får mig att tänka på Mamma.
Nu sitter jag i min säng med ett fotografi på dig Mamma... Och tänker tillbaka...
Du och jag satt ute på balkongen, Vi prata om Niklas. (Han jag var tillsammans med under låg och mellanstadiet. ) Och livet var bra. Jag var ungerfär 10 år och du log mot mig i solljuset... Du fråga om jag kunde gå och handla. Och självklart kunde jag det. 10åriga Jenny gick och köpte 10 liter mjölk, 4 kilo mjöl, smör, rökt skinka, hyvlad leverpastej och en chipspåse. Jag gick hem och såg ett flygande vitt kassaskåp på himlen.Jag SPRANG hem och berättade för dig och du sprang ut och förklarade sedan för mig att det var ett redskap som mätte vädret....
5 år senare en varm sommardag frågade du mig om vi skulle gå och handla tillsammans. Jag sa självklart: Ja. Du och jag gick .. Jag visste inte då att det skulle bli sista gången jag handlade med dig Mamma. Men vi gick och handla. När vi hade handlat klart och var på väg hem fick du ont i hjärtat. Du bad mig springa hem och ta fram din medicin - och det gjorde jag. Jag har aldrig sprungit så fort i hela mitt liv ... Jag sprang gjorde iordning din medicin och sprang med den till dig för du hade inte kommit hem. Vi satt på parkeringen i en kvart innan du orkade fortsätta gå hem. Men vi gick hela vägen hem. Du hade kämparglöd.
Natten som följde denna dag hade jag mardrömmar. Jag drömde att du skulle dö Mamma. Jag drömde att du fick en stor hjärtattack och dog.. Det jag inte visste då var att den skulle bli sann.... Jag gick upp fem den sommarlovsmorgonen och pratade med dig hela dagen om hur rädd jag var att förlora dig. Du sa att det var lugnt och att vi hade många år framför oss. Men du ljög.. Jag hade precis gjort konfirmationen och skulle upp i nionde klass.. Allt var bra.. Dagen gick och Emelie ringde och fråga om vi skulle skriva lite musik. Först ville jag inte,, Jag ville vara med Mamma, men Mamma övertalade mig att leka med henne. Alldeles innan Emelie kom så sa Mamma
- Jenny, jag tog nyss reda på om Wegeners smittar eller om det är ärftligt. (Wegeners var sjukdomen min Mamma hade) Svaret är NEJ Jenny. Du kan känna dig lugn. Du är frisk som en nötkärna. Det kommer ta många år innan du är sjuk igen, sa Mamma
Det jag inte visste då var att hon hade rätt...(Nästa gång jag blev sjuk var när jag gick i trean på gymnasiet efter fjällvandringen) Jag sprang och lekte med Emelie och efter två timmar kommer min lillasyster inspringande och skriker "MAMMA HAR RAMLAT, MAMMA HAR RAMLAT" Jag sprang till Mamma och jag visste vad som skulle hända. Jag hade juh drömt allt detta innan. Men det skulle kunna vara annorlunda nu. Jag började grina och sprang till Emelie och skickade hem henne. Jag började med hjärt- och lungräddning men Ringde sen ambulansen, och Linda gjorde hjärt- och lungräddning,,, men dem kom försent... Mamma var redan död...
Jag har inte fällt så många tårar i hela mitt liv som jag gjorde den kvällen. När vi fick dödsbudet om att Mamma hade dött av en stort hjärtattack så sprang jag till rummet där Mamma hade ramlat och ville ligga bbredvid henne ett tag. Få känna hennes närhet och kropp en sista gång... Men kroppen var redan borta. Jag skrek och ville springa ut men en ambulansman stoppade mig.. Jag låste in mig på toan resten av kvällen.. Sedan gick jag ut och hämtade min dagbok. Sammanträffandevis så var jag inne på min sista sida i dagboken. Min Dagbok och Mammas liv tog slut samma dag. Jag grät...
I flera veckor grät jag nästan ingenting.. Jag var juh med i "Dolda Kameran", så snart skulle Mamma komma fram igen och säga att allt var bra. Under tiden samtalade jag med massa präster, begravningsbyråer och massa annat men jag var fortfarande med i "Dolda Kameran". ALLT skulle bli bra, bara Mamma kom hem igen .......
En dag kom Daniel (ungdomspräst) hem till mig. Han var hos oss nästan varje dag .. men just denna dag .. sa han ordagrant
- Jenny jag vet att du älskar din Mamma riktigt mycket. Men du måste släppa taget. (han grät) Du måste ta dig vidare i livet. Jag vet att du kommer lyckas, men det är dags att ...
Jag storgrät, den känslan,,, när jag förstod att Mamma inte skulle komma tillbaka kommer aldrig försvinna ur mig..Jag grät NonStop från 20-23 och bara låg i Daniels armar. Jag vet inte vad jag skulle ha gjort om inte han fanns med i bilden..
Skolan skulle till och börja igen och alla tittade på mig. Gav mig blommor och saker som skulle få mig att må bättre. Men sanningen är den att det gjorde jag inte. Jag ville ha Mamma...INGET fick mig att må bra... Jag slutade nian och skulle snart upp i ettan. Jag gick utbildningen Mamma ville att jag skulle gå. Barn och Fritid.. Ångrar inte mitt val. Hon visste vad som var bäst för mig. Studenten närmade sig nu och jag och Mamma gjorde en vadslagning när jag var 14 år. Hon trodde jag skulle vara KANONFULL på min examensdag och jag sa att jag skulle vara spiknykter.. Vi skrev papper på det och skrev under båda två ... Jag har kvar det pappret idag .. Hur skulle jag göra. Skulle jag låta Mamma ha rätt en sista gång eller skulle jag få ha rätt....??? Åh vad jag velade fram och tillbaka.. Detta beslut skulle jag få leva med resten av livet. Jag gjorde en kompromiss.. Jag drack tills jag kände mig lite lagom lullig och där sluta jag. Vi båda hade rätt... Men Gudarna ska veta att det inte var kul att gå ut på den där balkongen och veta att Du Mamma inte stod där ute och skulle ta emot mig med din famn och säga hur stolt du var över mig... Men jag VET att du var med mig och att du var stolt över mig =) Jag tycker att jag har lyckats Bra med att vara en dotter till dig. Jag tror du skulle vara stolt över mig ...
Tiden flög ännu fortare iväg och man skulle nu veta vad man skulle göra efter studenten. Jag drog till Costa Rica ett tag och pluggade senare teckenspråk i Sverige..
Nu då .. Ja nu har det gått 5 år sen du gick bort. 5 år exakt på söndag... Det har hänt mycket på dessa fem åren... Jag har blivit en vuxen och mogen tjej MED barnasinnet kvar (A)
Och känslan av att veta att DU ÄR STOLT ÖVER MIG... Är underbar. Jag älskar dig otroligt mycket Mamma. Kommer alltid att göra. Min kärlek till dig är ingenting som försvinner med åren. Kärlek Mor-Dotter Dotter-Mor. En kärlek som ingen kan förhindra <3
Inte ens åskväder kan få mig att inte tänka på henne. några dagar innan hon dog sa hon att hon ville ha ett riktigt jäkla åskväder så att fönstrena skallrade... Två dagar efter att hon hade gått bort... Åskade det.. så att fönstrena skallrade...
Idag åskar det. Jag ser mest blixtrar som lyser upp himlen och hör inga direkta muller. Men får mig att tänka på Mamma.
Nu sitter jag i min säng med ett fotografi på dig Mamma... Och tänker tillbaka...
Du och jag satt ute på balkongen, Vi prata om Niklas. (Han jag var tillsammans med under låg och mellanstadiet. ) Och livet var bra. Jag var ungerfär 10 år och du log mot mig i solljuset... Du fråga om jag kunde gå och handla. Och självklart kunde jag det. 10åriga Jenny gick och köpte 10 liter mjölk, 4 kilo mjöl, smör, rökt skinka, hyvlad leverpastej och en chipspåse. Jag gick hem och såg ett flygande vitt kassaskåp på himlen.Jag SPRANG hem och berättade för dig och du sprang ut och förklarade sedan för mig att det var ett redskap som mätte vädret....
5 år senare en varm sommardag frågade du mig om vi skulle gå och handla tillsammans. Jag sa självklart: Ja. Du och jag gick .. Jag visste inte då att det skulle bli sista gången jag handlade med dig Mamma. Men vi gick och handla. När vi hade handlat klart och var på väg hem fick du ont i hjärtat. Du bad mig springa hem och ta fram din medicin - och det gjorde jag. Jag har aldrig sprungit så fort i hela mitt liv ... Jag sprang gjorde iordning din medicin och sprang med den till dig för du hade inte kommit hem. Vi satt på parkeringen i en kvart innan du orkade fortsätta gå hem. Men vi gick hela vägen hem. Du hade kämparglöd.
Natten som följde denna dag hade jag mardrömmar. Jag drömde att du skulle dö Mamma. Jag drömde att du fick en stor hjärtattack och dog.. Det jag inte visste då var att den skulle bli sann.... Jag gick upp fem den sommarlovsmorgonen och pratade med dig hela dagen om hur rädd jag var att förlora dig. Du sa att det var lugnt och att vi hade många år framför oss. Men du ljög.. Jag hade precis gjort konfirmationen och skulle upp i nionde klass.. Allt var bra.. Dagen gick och Emelie ringde och fråga om vi skulle skriva lite musik. Först ville jag inte,, Jag ville vara med Mamma, men Mamma övertalade mig att leka med henne. Alldeles innan Emelie kom så sa Mamma
- Jenny, jag tog nyss reda på om Wegeners smittar eller om det är ärftligt. (Wegeners var sjukdomen min Mamma hade) Svaret är NEJ Jenny. Du kan känna dig lugn. Du är frisk som en nötkärna. Det kommer ta många år innan du är sjuk igen, sa Mamma
Det jag inte visste då var att hon hade rätt...(Nästa gång jag blev sjuk var när jag gick i trean på gymnasiet efter fjällvandringen) Jag sprang och lekte med Emelie och efter två timmar kommer min lillasyster inspringande och skriker "MAMMA HAR RAMLAT, MAMMA HAR RAMLAT" Jag sprang till Mamma och jag visste vad som skulle hända. Jag hade juh drömt allt detta innan. Men det skulle kunna vara annorlunda nu. Jag började grina och sprang till Emelie och skickade hem henne. Jag började med hjärt- och lungräddning men Ringde sen ambulansen, och Linda gjorde hjärt- och lungräddning,,, men dem kom försent... Mamma var redan död...
Jag har inte fällt så många tårar i hela mitt liv som jag gjorde den kvällen. När vi fick dödsbudet om att Mamma hade dött av en stort hjärtattack så sprang jag till rummet där Mamma hade ramlat och ville ligga bbredvid henne ett tag. Få känna hennes närhet och kropp en sista gång... Men kroppen var redan borta. Jag skrek och ville springa ut men en ambulansman stoppade mig.. Jag låste in mig på toan resten av kvällen.. Sedan gick jag ut och hämtade min dagbok. Sammanträffandevis så var jag inne på min sista sida i dagboken. Min Dagbok och Mammas liv tog slut samma dag. Jag grät...
I flera veckor grät jag nästan ingenting.. Jag var juh med i "Dolda Kameran", så snart skulle Mamma komma fram igen och säga att allt var bra. Under tiden samtalade jag med massa präster, begravningsbyråer och massa annat men jag var fortfarande med i "Dolda Kameran". ALLT skulle bli bra, bara Mamma kom hem igen .......
En dag kom Daniel (ungdomspräst) hem till mig. Han var hos oss nästan varje dag .. men just denna dag .. sa han ordagrant
- Jenny jag vet att du älskar din Mamma riktigt mycket. Men du måste släppa taget. (han grät) Du måste ta dig vidare i livet. Jag vet att du kommer lyckas, men det är dags att ...
Jag storgrät, den känslan,,, när jag förstod att Mamma inte skulle komma tillbaka kommer aldrig försvinna ur mig..Jag grät NonStop från 20-23 och bara låg i Daniels armar. Jag vet inte vad jag skulle ha gjort om inte han fanns med i bilden..
Skolan skulle till och börja igen och alla tittade på mig. Gav mig blommor och saker som skulle få mig att må bättre. Men sanningen är den att det gjorde jag inte. Jag ville ha Mamma...INGET fick mig att må bra... Jag slutade nian och skulle snart upp i ettan. Jag gick utbildningen Mamma ville att jag skulle gå. Barn och Fritid.. Ångrar inte mitt val. Hon visste vad som var bäst för mig. Studenten närmade sig nu och jag och Mamma gjorde en vadslagning när jag var 14 år. Hon trodde jag skulle vara KANONFULL på min examensdag och jag sa att jag skulle vara spiknykter.. Vi skrev papper på det och skrev under båda två ... Jag har kvar det pappret idag .. Hur skulle jag göra. Skulle jag låta Mamma ha rätt en sista gång eller skulle jag få ha rätt....??? Åh vad jag velade fram och tillbaka.. Detta beslut skulle jag få leva med resten av livet. Jag gjorde en kompromiss.. Jag drack tills jag kände mig lite lagom lullig och där sluta jag. Vi båda hade rätt... Men Gudarna ska veta att det inte var kul att gå ut på den där balkongen och veta att Du Mamma inte stod där ute och skulle ta emot mig med din famn och säga hur stolt du var över mig... Men jag VET att du var med mig och att du var stolt över mig =) Jag tycker att jag har lyckats Bra med att vara en dotter till dig. Jag tror du skulle vara stolt över mig ...
Tiden flög ännu fortare iväg och man skulle nu veta vad man skulle göra efter studenten. Jag drog till Costa Rica ett tag och pluggade senare teckenspråk i Sverige..
Nu då .. Ja nu har det gått 5 år sen du gick bort. 5 år exakt på söndag... Det har hänt mycket på dessa fem åren... Jag har blivit en vuxen och mogen tjej MED barnasinnet kvar (A)
Och känslan av att veta att DU ÄR STOLT ÖVER MIG... Är underbar. Jag älskar dig otroligt mycket Mamma. Kommer alltid att göra. Min kärlek till dig är ingenting som försvinner med åren. Kärlek Mor-Dotter Dotter-Mor. En kärlek som ingen kan förhindra <3
Kommentarer
Postat av: Jenny den äldre
Fy vad tungt att läsa. Jag är tårögd.
Postat av: Elin
Usch det är aldrig lätt att förlora någon. Jag läste detta med tårar i ögonen. Du har varit otroligt stark som tagit dig igenom detta och jag tror att din mamma är otroligt stolt över dig idag och över den fina människa du blivit.
Postat av: Karro
Jag orkar inte läsa sådannt här men gjorde det ändå.. om du vill prata mer om det så finns jag. Jag har inte varit med om det samma men.. jag har förlorat en av mina bästa vänner och det räckte.
Postat av: sandra
:`) du är stark du vännen<3 kärlek
Postat av: Jens
Oj, jag hade ingen aning om det där, så sorgligt. Beklagar verkligen. Stark du är Jenny!
Postat av: Anonym
gråter
Postat av: Amandiie
Jag och min blondhet skrev gråter här ovanför.. blev inte så framgångsrikt. Men det jag ville få fram är att jag sitter här å gråter. Älskar dig Jenny! Din mamma var en underbar person, precis som du är. <3
Postat av: Pallan
Åh Jenny gumman, otroligt va stark du är, får en klump i halsen :(
Jag tror din mamma är med dig hela tin o att hon inte kan vara mer stolt över dig! :') <3
Postat av: Sara Fu
Otroligt gripande.
Du är verkligen stark Jenny, jag beundrar dig!!
Postat av: Tobias Gustavsson
Ja :) Det är nog inte många som älskar sin mamma lika mycket som du gör :)
Postat av: din underbara
Du är så stark så bra så underbar. '
Jag är så glad att jag har dig vid mikn sida. förstår inte att du orkar stötta mig och har det som du själv har det.
Du är fantastisk
Postat av: Jessica
Älskade vän! Tårarna bara rullar ned för mina kinder och nu är jag snuvig också... Det finns egentligen inte så mycket att säga. Jag hade hört en del innan. Men som du säkert förstått vid det här laget, jag gillar dig tokmycket och tycker du är frän och allmänt bautabra! Finns här för dig! <3
Trackback
